Frågar någon mig var jag är hemma svarar jag gärna Västra Nyland. Jag gick min skola i Helsingfors och jag har bott nästan hela mitt vuxna liv i Österbotten. Ändå är det i Lappvik jag känner mig mest hemma.
Alla mina somrar har jag firat i Lappvik, först mina egna sommarlov, sedan barnens sommarlov. Nuförtiden är våra somrar långa: mellan maj och oktober är det gamla familjehuset i Lappvik vår fasta punkt.
Att känna sig hemma någonstans har att göra med platsen, men också med de människor som finns där.

Jag hade den stora glädjen att ha gamla mormostrar och onklar omkring mig, och de levde lyckligtvis så
länge att jag insåg vilken skatt de var. Deras historier har jag fogat in i ungdomsboken Härliga tomater (1982), som berättar om Lappvik för hundra år sedan, på den tiden när ryska sommargäster hyrde in sig i byn och de ryska damerna hade långa vita klänningar och doftade underbart av patschuli. Lappvik är den miljö där de flesta av mina böcker försiggår.

I De fyra portarna (1995) kommer Linn till sin farmor, som hon aldrig har träffat, och i det gröna huset - där jag bor idag - händer det underliga saker. I När man vänder på stenar (1999) kör Wanda och Jasper en nattlig motorcykelfärd till Lappvik, och både i Ögonen (1997) och i Pojken i dimman (2006) finns det spökhistorier från Lappvik. I den trespråkiga Berättelser från kusten (2008) återberättar jag fjorton sägner från kustregionen: om havsfrun och om vindknutar och om de vita människoätande vargarna i skärgården. Både Lappvik och Bromarf finns med på ett hörn.

Tsarens galejor (2009) berättar om Stora ofredens tid, när tsar Peter den stores kosacker plundrar och sprider skräck i södra Finland, och den ryska flottan ligger för ankar utanför Tvärminne. På sommaren år 1714 försöker tsaren dra sina roddargalärer över Hangö udd i Lappvik, och utanför Rilax möts de ryska och de svenska skeppen. Det har hänt spännande saker här i trakten och det finns mycket att skriva om och mycket att berätta om. Raseborg, Rövarberget i Pojo, trollen i Bromarf - jag tror att motiven aldrig tar slut.

Ihanat tomaatit 1984

Halkaistu kivi 1992

Salainen kirje 1993

Det förlorade paradiset 2011

<- Takaisin

Like it? Share it!